Konserveringsmedel i kosmetika: phenoxyethanol, sodium benzoate och vad ”utan konserveringsmedel” egentligen betyder

Därför behöver kosmetika konserveras över huvud taget

Vatten, sockerarter, proteiner och växtextrakt är näring inte bara för huden utan också för mikroorganismer. En kräm eller ett schampo öppnas dussintals gånger, vidrörs med fingrarna och förvaras i ett varmt, fuktigt badrum, så utan skydd kan den bli förorenad inom några veckor. Förorening är inte bara ett kosmetiskt problem: den kan förändra en produkts konsistens och lukt och i sällsynta fall utsätta användaren för infektionsrisk, särskilt runt ögonen.

Därför får ett ämne vars huvudsyfte är att hämma tillväxten av mikroorganismer i produkten i EU bara användas om det finns med i förteckningen över tillåtna konserveringsmedel i bilaga V till kosmetikaförordningen (EG) nr 1223/2009. Varje post har en högsta koncentration och, för vissa ämnen, ytterligare villkor. Tillverkaren måste också i säkerhetsbedömningen visa att den färdiga produkten är tillräckligt skyddad, oftast genom ett så kallat belastningstest (challenge test).

Phenoxyethanol: det vanligaste konserveringsmedlet i dag

Phenoxyethanol är en glykoleter – en klar, lätt oljig vätska med en svag rosenliknande doft. Den är främst effektiv mot bakterier och finns i krämer, serum, schampon, våtservetter och smink. I bilaga V är dess högsta koncentration i den färdiga produkten 1 %. I praktiken används den ofta under den nivån och kombineras med andra ingredienser för att bredda verkningsspektrumet.

Dess popularitet växte när många varumärken gick ifrån parabener. Phenoxyethanol har granskats av EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet (SCCS), som ansåg den vara säker vid den tillåtna högsta halten. Som alla ingredienser kan den ibland irritera känslig hud, men allergi mot den anses vara ovanlig.

Sodium benzoate och potassium sorbate: paret från livsmedelsvärlden

Sodium Benzoate och Potassium Sorbate är salterna av bensoesyra och sorbinsyra, som båda också används som konserveringsmedel i livsmedel (E211 och E202). I kosmetika är de populära i produkter som marknadsförs som naturliga, eftersom de godtas av många certifieringsstandarder för naturlig och ekologisk kosmetika. Bilaga V anger deras gränsvärden räknat som fri syra; för bensoesyra och dess salter skiljer sig gränsen mellan produkter som sköljs av, munvårdsprodukter och produkter som lämnas kvar på huden, medan den för sorbinsyra och dess salter är 0,6 %.

Båda fungerar bäst i sura formuleringar, eftersom det är den odissocierade syraformen som verkar mot mikroorganismer. De är starkare mot jäst och mögel än mot bakterier, så de kombineras oftast med varandra eller med andra ingredienser. I en formulering med nästan neutralt pH skulle de behöva stöd, och därför ser du dem ofta bredvid ett syrningsmedel som Citric Acid.

Ethylhexylglycerin och andra ”hjälpare”

Ethylhexylglycerin finns inte med i EU:s förteckning över konserveringsmedel; dess officiella funktioner är hudkonditionerande och deodorant. Den kombineras dock mycket ofta med phenoxyethanol, eftersom den gör mikroorganismer känsligare för konserveringsmedlet och gör att en lägre dos räcker. Färdiga blandningar av de två är vanliga, och därför står de så ofta bredvid varandra i INCI-listor.

En liknande roll spelar ingredienser som Caprylyl Glycol, 1,2-Hexanediol, Pentylene Glycol eller Glyceryl Caprylate. De används som mjukgörare, fuktbindare eller lösningsmedel, och som en bieffekt försvårar de livet för mikroberna. Eftersom deras huvudsakliga angivna funktion inte är konservering omfattas de inte av bilaga V. Dehydroacetic Acid och Benzyl Alcohol är däremot förtecknade konserveringsmedel; benzyl alcohol är också en doftkomponent.

Vad ”utan konserveringsmedel” faktiskt kan betyda

Vissa produkter behöver verkligen inget tillsatt konserveringsmedel. Vattenfria produkter – oljor, balsam, läppstift, puder, fasta tvålar – innehåller inget fritt vatten och är mycket svårare för mikrober att kolonisera. Produkter med hög halt etanol eller glykoler, endosampuller och airless-pumpar som förhindrar backflöde kan också minska eller ta bort behovet av ett klassiskt konserveringsmedel.

I andra fall betyder ”utan konserveringsmedel” att formuleringen förlitar sig på multifunktionella ingredienser som officiellt inte är konserveringsmedel, som glykolerna ovan. Mikrobiologiskt är produkten fortfarande skyddad, bara inte av ett ämne från bilaga V. EU:s regler om påståenden om kosmetiska produkter kräver att påståenden är sanningsenliga och inte vilseledande, och vägledningen om ”fri från”-påståenden ser kritiskt på uttalanden som antyder att en produkt är oskyddad när andra ingredienser gör jobbet. I praktiken: läs INCI-listan snarare än förpackningens framsida.

Det här visar inte etiketten

INCI-listan visar vilka konserveringsmedel som finns, men inte deras koncentration eller hur väl systemet klarade belastningstestet. En produkt utan något igenkännbart konserveringsmedel är inte automatiskt mildare: om skyddet är för svagt är förorening den större risken.

Symbolen med en öppen burk och ett antal månader (hållbarhet efter öppning) talar om hur länge produkten bör användas efter att den har öppnats. Håll burkar stängda, undvik att tillsätta vatten och använd en spatel om det går. Om en produkt ändrar lukt, färg eller konsistens, sluta använda den. Om du reagerar på ett konserveringsmedel kan en hudläkare identifiera det exakta ämnet med lapptest.